Tibetansk kyckling i Stroganoff?

I somras recenserade Göteborgs-Posten Himalaya - en ny tibetansk restaurang i Göteborg. Betyget blev högt och de skrev att de hade en mästare i köket. Idag var jag där för att äta, utvärdera och betygsätta.

På vägen till Smedjegatan filosoferade mina kollegor och jag om vad tibetansk mat egentligen är. Vi hade många kreativa idéer om Yetikött och snömos men landade hela tiden i jakmjölk och getkött.

Förväntningarna var höga och jag kan inte annat säga än att jag var en smula besviken när jag fick syn på restaurangen. Det kunde varit vilket lunchställe som helst. Om det inte vore för den tibetanska flaggan, kartan över Nepal och fotot på Himalaya så kunde de likaväl serverat husmanskost, pizza eller kebab.

Den korta handskrivna menyn på griffeltavlan listade tre rätter - fisk, kykling och kött - varav kötträtten var en specialitet. Till maten serverades en liten sallad med Rhode Island-dressing och naan (hel eller halv). Jag beställde kyckling för 69 kr och ett helt naan för 10 kr extra.

Salladen kändes verkligen inte tibetansk. Frågan är om de ens finns isbergssallad i Tibets bergiga terräng, för att inte tala om Rhode Island. Varmrätten kom snabbt till bordet men såg inte mycket ut för världen. En hel kyclkingfilé låg halvt täckt av en orange sås. Riset var format efter måttsatsen som de lagt upp det med. Direkt efter första tuggan dök tanken upp... Var herr Stroganoff möjligen från Tibet? Ni vet, han som gav namn till Biff Stroganoff och Korv Stroganoff.

Slutsatsen är att GP:s recensent med största sannolikhet inte ätit från lunchmenyn, att tibetansk mat enligt "Himalaya" är extremt lik indisk mat och att jag med stor sannolikhet inte kommer att gå dit igen.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll