Från berget i Lunden har man en strålande utsikt över Göteborg. När L och jag bodde i närheten spenderade vi många sommarkvällar på stenmuren vid kanten. Den perfekta promenaden innefattade då ett strandhugg på Lejonet & Björnen (på Danskavägen) och sedan en lugn stund med glassen och utsikten.
Det är inte min favoritutsiktspunkt i Göteborg men den är definitivt värd...
Betyg: 
Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | 
Vad fasen ska Göteborg ha en bandybana till? Dem som känner mig vet att jag inte är en sportfantast, men de vet också att jag är ganska förstående mot dem som lider av den åkomman. Vad jag däremot inte har förståelse för är ogenomtänkta och korkade beslut på hög nivå i kommunen, som stjäl pengar ifrån det som verkligen behöver satsas på.
När diskussionen om hur Heden skulle kunna nyttjas bättre gick het i press och media verkade det som inget fick hända den heliga grusöknen. Men nu står en bandybana nästan färdig på den plats som skulle kunnat ha använts till bostäder eller till en mysig park för alla.
En massa meter slang för kylvätska under bandybanan på Heden.Just nu pågår "Lights in Alingsås" - ljusfestivalen där kända (?) ljusdesigners och ljusarkitekter bjuds in för att ljussätta parker, fasader, broar och vattendrag. Evenemanget har återkommit under flera år och omfattningen av utställningen har varierat mellan grandiost till minimalistiskt.
I år skulle jag säga, utan att veta, att temat är "kolla-vad-du-själv-kan-göra-med-lite-kreativitet-och-massa-lampor".
Innan jag låter låter bilderna tala för sig själv vill jag be om ursäkt för kvaliteten. Bilderna är tagna med min mobiltelefon.
Vackert belysta trän vid stationen.
Ett parkeringsgarage med svamplampor och en tavelvägg med diodbelysta glasetsningar.
En grönsaks- och fruktbutik som såg oerhört välkomnande ut.
En bänk på en bakgård i Alingsås.
En blå gränd.
Jag vet inte hur många gånger jag åkt med fakiren (06.42-tåget) till Stockholm, men det är många gånger. För att övertyga min arbetsgivare om att jag behövde en bärbar dator så gjorde jag en gång en uppskattning om hur många timmar jag hade spenderat på tåget det året. Jag kommer tyvärr inte ihåg siffran men jag minns tydligt att jag mycket snart där efter kunde glädjas åt en liten fin HP.
En av de saker som slagit mig när jag suttit på tåget är hur viktig den sista resbiten är för bilden av staden. Jag menar att om det är fult och trist den sista biten så är det den bilden man bär med sig när man kliver av tåget. Detta är förstås särskilt uppenbart för dem som inte varit i staden förut men till och med jag kan påverkas av de sista fem minutrarnas fönstertittande.
Just i Stockholms fall tycker jag att den sista biten är himla trevlig. När man väl kommit ut ur alla tunnlar (utan mobiltäckning!!) så är det oerhört vackert. I alla fall om man tittar ut över vattnet. Att komma glidande in i huvudstaden och precis innan man reser sig få syn på Stadshuset med tre kronor på toppen är en värdig introduktion till staden.
Titta här och bedöm själv.
Mitt betyg är...
Betyg:
Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll
Det var nog den första frågan jag ställde mig när jag såg Katarborgen, Peyrepertuse, på den absoluta toppen av berget. Vi stod nere i dalgången 800 meter under bergets krön någon stans i Pyrenéerna och tittade upp på det makalösa byggnadsverket. Borgen, med ringmurar och allt, krönte bergskammen och lutade sig på ställen ut över avgrunder på minst 300 meter.
Efter cirka 20 minuters bilfarande på serpentinvägar och ytterligare 20 minuters spatserande på smala branta stigar stod vi utanför de sex meter höga massiva murarna. Från dalgången hade jag gissat att större delen av borgen var mejslad ur berget men så var inte fallet. Någon har släpat sten efter sten hela vägen upp på berget för att bygga denna fortifikation.
Jag är lite osäker på om det var de kristnas rädsla för muslimerna eller om det var någons maktbegär som fick dem att konstruera denna byggnad på detta närstintill omöjliga ställe. Våra excellenta guider F & G berättade att detta var ett att de kristnas sista trygga platser när muslimerna hade intagit stora delar av Spanien (och Europa förövrigt). De kristna höll ut länge men till slut föll även denna fästning. Gissningsvis blev de utsvultna.
Senare i historien kom korsriddarna hit igen för att driva ut muslimerna. Tänk er att vara en riddare i tung rustning som ridit över ett krön och som precis fått syn på fästningen - vilken han och hans polare ska inta. Det måste ha varit skräckinjagande och kännts som en omöjlig uppgift.
Nu ska ni inte tro att detta byggnadsverk är unikt på något sätt. Nej då, det finns ett flertal gamla Katarborgar spridda över hela Pyrenéerna och alla ligger lika otillgängligt. Flera ligger inom synhåll från varandra så att de kunde tända eldar och varna varandra. Ni som har sett Sagan om de två tornen har lätt att visualisera den tanken.
Betyg:
Läs mer om borgen och Katarerna
Betyg: 
Ett nytt smultronställe
Ursprungligen uppladdad av In the Days of Helm.
Att hitta ett äkta vattenfall i hemtrakterna var oväntat. Besök det vid Lygnens norra strand strax öster om Fjärås kyrkby,
Inlägg
