Stockholm välkomnar bäst

Jag vet inte hur många gånger jag åkt med fakiren (06.42-tåget) till Stockholm, men det är många gånger. För att övertyga min arbetsgivare om att jag behövde en bärbar dator så gjorde jag en gång en uppskattning om hur många timmar jag hade spenderat på tåget det året. Jag kommer tyvärr inte ihåg siffran men jag minns tydligt att jag mycket snart där efter kunde glädjas åt en liten fin HP.

En av de saker som slagit mig när jag suttit på tåget är hur viktig den sista resbiten är för bilden av staden. Jag menar att om det är fult och trist den sista biten så är det den bilden man bär med sig när man kliver av tåget. Detta är förstås särskilt uppenbart för dem som inte varit i staden förut men till och med jag kan påverkas av de sista fem minutrarnas fönstertittande.

Just i Stockholms fall tycker jag att den sista biten är himla trevlig. När man väl kommit ut ur alla tunnlar (utan mobiltäckning!!) så är det oerhört vackert. I alla fall om man tittar ut över vattnet. Att komma glidande in i huvudstaden och precis innan man reser sig få syn på Stadshuset med tre kronor på toppen är en värdig introduktion till staden.
Titta här och bedöm själv.



Mitt betyg är...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll