Årets julklapp, en skitviktig iPod-pryl

Så här års rapporterar alltid Svensk Handel, Svensk Näringsliv och andra insatta om årets julhandel och om årets julklapp. Lika säkert som att de rapporterar är att medierna lyfter fram frågan på bästa plats och i bästa sändningstid.

Jag har ingen aning om vad som utsetts till årets julklapp men kanske är det den här iPod-prylen.

Prognoserna i år säger allt ifrån att vi kommer att bromsa köphysterin till att vi kommer att fortsätta att öka inhandlandet. Jag kan inte låta bli att fundera på om det sistnämnda är önsketänkande eller om handlarna försöker skapa en självuppfyllande profetia?

Kanske funkar det så här:

• Om de säger att vi kommer att fortsätta storkonsumera julklappar, så kanske vi konsumenter tänker att alla gör det, och då vill vi inte vara sämre så då måste vi också haka på, och då blir det nya rekord även i år.
• Om de säger att årets julklapp är en TV, så kommer medierna rapportera om det (strålande reklam), och då kanske vi konsumenter tänker att det var en bra idé, och då köper vi en, och då för handlarna rätt.

Min teori är skissartad men kanske finns det ett uns av sanning. Jag tänker på hur mycket grupppsykologi spelar in på den finansiella krisen och på vad grupptryck kan få folk att göra i liten skala. Vad tror ni?

Profetior om årets julhandel och årets julklapp får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Klassisk design i ny form

Bilar är inte mitt största intresse men då och då dyker det upp en modell som jag instinktivt bara gillar. Oftast är det inte de stora vrållyxåken utan bilar som har något utöver det vanliga i form av design, miljövänlighet eller andra finesser.

När jag gick till jobbet en kylig morgon stod den här fina lilla bilen parkerad längs vägen. Fiat 500 är mindre än Mini Cooper (som jag också gillar) och den påminner starkt om bilarna från 50-talet.

Runda fina former med detaljer som instrumentpanel och hastighetsmätare i bästa nostalgiska design. Jag gillar när man tar det bästa från förr och skapar något nytt.

Den nya Fiat 500:s design får...

Betyg:

Fast originalet är nog fortfarande finast.

Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se Följ min blogg med bloggkoll

Behovet av diNovo Mini ska inte underskattas

Mitt gamla trådlösa tangentbord, som jag har använt till mitt mediecenter, har aldrig funkat som det ska. Redan när jag fick hem tangentbordet - ione Scorpius-P20 - kände jag mig besviken. Det var allt för plastigt och den inbyggda musen lydde dåligt redan från start. I fredags tog mitt tålamod slut och jag kände mig tvungen att utsätta tangentbordet för ett krocktest... mot mitt knä.

Av ren ilska slängde jag mig på datorn för att söka upp en ersättare och två timmar senare hade jag min nya favorit - Logitech diNovo Mini - hemma och inkopplad.



Redan innan jag fått ut prylen ur lådan var jag nöjd med köpet. Logitech har, precis som Mac, fattat att förpackningen är viktig för kvalitetskänslan. Installationen gick mycket enkelt genom plug-n-play i dess verkliga mening. Den lilla skönheten kopplas in via bluetooth till datorn (eller PS3:an) vilket ger en betydligt bättre räckvidd än mitt gamla.

Visst är tangentbordets knappar små men jag är van från min telefon som har ännu mindre. diNovo Mini har svenskt tangentbord men för att komma åt Å och Ä måste man först trycka på fn-tangenten. Man kan ju undra varför de gjort just Ö mer lättåtkomligt.

Den inbyggda musen är ett mellanting mellan en styrplatta och en styrpinne (en såndär liten plopp som exv. IBM:s bärbara har). Det finns bara en musknapp men genom att trycka på fn-tangenten samtidigt får man högerklick-funktionen. De har plockat bort piltangenterna men istället satt ditt en liten switch som enkelt gör om hela musplattan till "pilstyrning". Hela tangentbordet är bakgrundsbelyst vilket är himla bra när man använder det till ett mediecenter.

Jag har inte hunnit testa alla funktioner men jag ger Logitech diNovo Mini...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Personlig registreringsskylt - kul eller fånigt?

Än en gång har jag lite svårt att bestämma mig. Är det kul eller fånigt med personliga registreringsskyltar på bilar? Det kostar 6000 kronor för 10 år och allt du får är max sju tecken på en plåtbit och ytterligare ett sätt att uttrycka din personlighet.

Kanske är det just det som är grejjen. Möjligheten att visa vem man är (eller skulle vilja vara) även när de kör bil. Det kanske inte längre räcker att vara en Volvo-, en Saab- eller en Porsche-människa utan nu vill vi vara mer personliga.

SKILD -94, SYLV 1 och JÄGARN är nog tre exempel på ovanstående men vad vill de säga och är det verkligen värt 6 000 spänn? HOWUDOIN (Joey's raggningsfras i Friends), RAN 1 (rånet) och IIIIIII visar i alla fall humor och då tycker i alla fall jag att det är lite intressantare.

Nu har jag bestämt mig. Personliga reg-skyltar är dyra och fåniga men de har någon tilltalande egenskap som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Betyg:

AirPort Express to Hell

Betyg:

Är det enkelt att installera i PC-miljö, frågade jag i butiken och fick en lite osäkert Jaaaa av den kvinnliga expediten. Förblindad av den lilla prylens skönhet godtog jag naivt svaret, betalade och gick glad i hågen hem för att installera.

Jag borde nog ha anat oråd när den relativt gedigna manualens avsnitt om PC-miljö i princip bestod av två punkter i en lista… plugga in AirPort Express i ett vägguttag… följ guiden i programmet du installerat. Problemet uppstod direkt när den lilla guiden inte hittade den lilla fina AirPort:en.

Som van Internetanvändare satte jag mig givetvis framför datorn och sökte på Apples sida om den ganska snygga prylen. Jag sökte och sökte utan att hitta någon användbar information. Till slut gav jag upp och Googlade istället. Efter flera timmars sökande i forum efter forum insåg jag att jag inte var ensam. Massor av stackars diskriminerade PC-användare hade råkat ut för samma sak men av någon anledning kunde eller ville ingen berätta om lösningen. Klockan 00.32 gav jag upp och lämnade den fula mackapären.

Dagen efter stod jag inför två val – lämna tillbaka hemskheten eller försöka igen. Jag är (om jag ska säga det själv) en aning envis när det gäller att få prylar att funka så valet var relativt enkelt men nu hade det blivit personligt.

Jag vågar inte skriva här hur länge det tog (på arbetstid) att hitta svaret men till slut hade jag samlat alla tänkbara lösningar i ett dokument… AirPort_Express_to_Hell.doc.

Anslut hemskheten till routern med kabel. Se till att routern inte blockerar den fula mackapärens MAC-adress. Kolla så att brandväggen inte stänger ute den ganska snygga prylen. Nu borde guiden hitta den fina AirPort:en. Följ guiden och se den lilla prylens skönhet när den gröna lampan tänds.

För tydligare instruktioner, ladda ner AirPort_Express_to_Hell.doc

Big is Better

Betyg:

Nu har jag slagit till och köpt en ny skärm. Jag går raskt ifrån 19 tum till 22 tum widescreen och det känns härligt!

Inköpet gjordes på "nya" Mediamarkt och jag tycker att 2990 kr är ett mycket rimligt pris. Det blev en Fujitsu Siemens Scaleoview L22W-3 med upplösningen 1680 x 1050. Jag måste ge en eloge till killen i butiken som lät mig testa skärmen innan köpet (tack för tipset A).

Att testa skärmen är nästan nödvändigt. Väl hemma läste jag i bruksanvisningen att det finns en formel som räknar ut hur många "döda pixlar" som är tillåtna innan garantin träder i kraft. I formeln utgår man ifrån skärmens maxupplösning. Det är den "stränga internationella normen ISO 13406-2 klass II" som fastslagit att en skärm med upplösningen 1280 x 1024 (totalt 1 310 720 pixlar) får ha maximalt 6 felaktiga bildpunkter och dessutom 7 felaktiga "subpunkter", totalt 25 (!) fel.

Tänk er att ha 5 punkter på din skärm som är svarta och ytterligare 7 som låsta i en färg, det vill säga 24 fel, och att detta inte går att reklamera... kan detta verkligen stämma... jag har i det närmsta citerat bruksanvisningen men jag hoppas att jag har förstått det fel.

Nåja, jag testade i butiken och hittade inte en enda död pixel. Skärmen funkar perfekt och jag är mycket nöjd. Det känns som om jag fått oerhört mycket för pengarna. Den gamla skärmen ska användas i ett nytt designprojekt. Jag återkommer med mer om det senare.