Smaken av England - Bombardier Bitter

Enligt familjebryggeriet Charles Wells, som grundades 1876, är Bombardier Bitter essensen av England och "Enlishness". De påstår själva att St. George's Day (den tredje viktigaste pubdagen i England) inte hade varit densamma om inte Bombardier fanns. Själv gillar jag ölen även om det inte är min största favorit.

Som vanligt är det den första klunken öl som är godast och när Bombardier möter tungan är det första fruktiga men brända toner som slår igenom. Den angenäma smaken för mina tankar åt kaffehållet och den mörka mahognyfärgen förstärker känslan.

Efter de inledande nyanserna övergår smaken snabbt i en valnötig ritning, för att avslutas med en tydlig smörkole- och karamellnyans. Eftersmaken är lätt och snabbt försvinnande vilket gör ölen "lättdrucken".

Betyg:

Kuriosa:
Som ni vet finns det en stor mängd olika öltyper. Ett bra ställe att reda ut begreppen är på Sveriges Bryggeriers hemsida. Om Bitter Ale kan man läsa följande:

Englands nationaldryck. Bitter är opastöriserat fatöl och skall tappas med en manuell handpump, enligt entusiasterna. Det är dock vanligt att ölet pastöriseras och tappas med kolsyrepumpar. Ofiltrerad bitter innehåller mindre kolsyra än de flesta andra öltyper. Ölet serveras därför i regel med ett mycket tunt skum överst.

Utseende allt från mättat guldgul till mahognyröd. Framträdande humlebeska med generöst blommig humlearom i doft och smak. Tydlig "överjäsningsarom", oftas en svagt rostad karamellig maltkaraktär. Stamvörtstyrka är 7,5-13,7 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Whitstable Bay - öl för den miljömedvetne

Sist jag var på Systembolaget på Avenyn botaniserade jag blad hyllorna längst in i ölavdelningen. Jag ville hitta något nytt och jag blev inte besviken. Whitstable Bay Organic Ale har både en mycket tilltalande flaska, en fin etikett och ett vackert gyllene innehåll. Flaskan hamnade raskt i min korg.

Jag blev både positivt och negativt överraskad när jag hällde upp ölen i mitt glas. Det första som slog mig var det underbara ljudet. Flaskans form gör att ölen porlar ut i glaset med ett mysigt kluckade ljud. Det negativa var att jag av någon anledning hade förväntat mig ett riktigt krämigt skum och att Whitstable Bay Organic Ale knappt bjuder på något skum alls. Min tanke gick direkt till färsköl och efter första klunken bekräftades den.

Denna miljövänliga ale är beskt som en pilsner men utan kolsyran. Den har en tydlig smak av vete och humle och en ganska söt efterton. På flaskan baksida kan man läsa att ölen ska vara inspirerad av ale från Australien och Nya Zeeland samt att humlen är importerad från NZ (miljövänligt?!). Även om Whitstable Bay inte blir en ny favorit så skulle jag säga att den är en mycket bra törstsläckare och värd att prova.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Sjunde försöket gilt, för Mackmyra

I lördags fick jag nöjet att prova den svenska whiskyn Mackmyra (tack AD!). Den har nu blivit så gammal att den faktiskt får kallas whisky (dvs. mer än 3 år) och därför kan producenten nu skippa prefixet "preludium" som de smart nog skrivit på allt som de sålt sedan start.

Jag minns att jag testade "Preludium:01" precis när den hade kommit 2006 och tyckte att den var spritig men att den hade potential. Redan då kunde man känna kola- och vaniljtoner i smaken.


Mackmyra - den första utgåvan (som den kort och gott heter) doftar spritigt. Men en svag nyans av höst och torkade frukter lyckas ändå tränga igenom. På tungan känns först spritigheten men sen kommer snabbt frukttonerna och en blommig känsla. Kola blir den kvarvarande smaken med tydliga inslag av vanilj och kanske också lite citron.

Polare M sammanfattade hela upplevelsen i "citronhonungsträdgård med en eftersmak av vaniljkola". Jag håller gärna med även om jag är osäker på vad en citronhonungsträdgård är. Jag vet inte om jag kommer att köpa en flaska nu men jag är säker på att en 10-14 årig Mackmyra kommer att bli riktigt god.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Carls Ale - nära men ingen ale

Sist jag var i Danmark hittade jag något kul på en hylla i Super Brugsen. Carlsberg har på senare år försökt diversifiera sitt utbud genom att ta fram massor av olika sorters öl. Den första jag provade (och gillade) var Carls Special som är en bärnstensfärgad lager och nu har de tagit fram en ale, Carls Ale.

Carls Ale ska förstås helst avnjutas från "tap" men den säljs, som sagt, i butikerna på 33 cl flaska och i burk. Det vanliga problemet med ale på flaska är att kolsyrehalten kan bli för hög om man inte häller upp ölen på rätt sätt. Enligt min mening ska man smyga ner första halvan i glaset och sedan ösa på med resten för att få skumkronan och bli av med kolsyreöverskottet.

Efter att ha testat några gånger tycker jag fortfarande att det är för mycket kolsyra i Carls Ale. En riktig ale ska kännas len när man dricker den och inte spritsig som den här gör. En ale kan smaka på massor av olika sätt, allt ifrån fruktig till blommig, men Carls Ale smakar lite syrligt och beskt vilket jag inte förknippar med ale. Smaken för tankarna till Staropramen Dark och Carls Special (!) som jag i och för sig gillar. Kort sagt ölen är god men jag skulle aldrig tagit den för en ale i ett blindtest.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Betygsatt latte och en "tribute" till Lattelakejen

Om man ska dricka en latte i Göteborg gör man klokt i att först ta en titt på Lattelakejens blogg. Just nu beskriver och betygsätter han över 35 caféers latte. På första plats ligger Mahogny Coffee Bar, på Skånegatan, med betyget 5,5 av 6.

I går när L och jag var i närheten av caféet (vi trodde att bokmässan var denna helgen) tänkte jag att det var lika bra att passa på att undersöka om Lattelakejens smak liknar min. Eftersom jag ofta läser hans inlägg är det ju kul att veta om jag delar hans uppfattning om vad som är en god latte.

Solen sken och den lilla uteserveringen var nästan full men vi hittade två platser längst ut. Cafeägaren (?) satt själv bland gästerna och kom efter mig när jag gått in för att beställa. Till L beställde jag en cappuccino och jag ville givetvis ha en stor latte. Som tilltugg fick det bli två biscotti.

Caféet är mycket litet och inne finns det bara ett par sittplatser. En stor bar i mörkt trä tar upp större delen av rummet. På väggarna hänger porträtt på vad jag antar är stamkunder och kändisar som besökt Mahogny. Ägaren fixade snabbt, och utan ett ord, fram min beställning.

Latten var mycket ljus och skummet pryddes av ett hjärtmönster. Den var faktiskt så ljus att jag blev lite orolig för att jag fått en mjölkdrink istället för en kaffe. Turligt nog smakade den mycket mer kaffe än vad färgen fick mig att tro men jag hade nog önskat mig ännu lite mer kaffesmak. Trots det var helhetsintrycket av kaffet, mjölken och skummet var mycket positivt. Latten var både krämig, mild och god.

Betyg:

Läs Lattelakejens recension här.

Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Svarta döden - varken svart eller död

Polare JD har varit på Island och införskaffat en flaska "Svarta döden", snaps, som han bjöd på under helgens kräftskiva (tack!).

Namnet till trots är smaken ganska angenäm. Lite anis och en del andra kända kryddor fick tanken att gå mot Aalborg Jubilæums Akvavit. Den stora skillnaden ligger i sältan. Precis som Islay Whisky har Svarta döden en tydlig salt eftersmak som kanske kommer ifrån vattnet och luften på tillverkningsstället.

Jag måste erkänna att jag var lite besviken på att namnet tagits bort från etiketten som nu istället endast på ett korthugget (isländskt?) sätt konstaterar att innehållet är brännvin. Efter en kort stunds sökande på nätet hittar jag en annan etikett som mer passar min föreställning om hur den skulle sett ut. Fast nu i efterhand tycker jag nog att den "nya" etiketten passar både innehållet och smaken bättre.

Betyg: