Årets julklapp, en skitviktig iPod-pryl

Så här års rapporterar alltid Svensk Handel, Svensk Näringsliv och andra insatta om årets julhandel och om årets julklapp. Lika säkert som att de rapporterar är att medierna lyfter fram frågan på bästa plats och i bästa sändningstid.

Jag har ingen aning om vad som utsetts till årets julklapp men kanske är det den här iPod-prylen.

Prognoserna i år säger allt ifrån att vi kommer att bromsa köphysterin till att vi kommer att fortsätta att öka inhandlandet. Jag kan inte låta bli att fundera på om det sistnämnda är önsketänkande eller om handlarna försöker skapa en självuppfyllande profetia?

Kanske funkar det så här:

• Om de säger att vi kommer att fortsätta storkonsumera julklappar, så kanske vi konsumenter tänker att alla gör det, och då vill vi inte vara sämre så då måste vi också haka på, och då blir det nya rekord även i år.
• Om de säger att årets julklapp är en TV, så kommer medierna rapportera om det (strålande reklam), och då kanske vi konsumenter tänker att det var en bra idé, och då köper vi en, och då för handlarna rätt.

Min teori är skissartad men kanske finns det ett uns av sanning. Jag tänker på hur mycket grupppsykologi spelar in på den finansiella krisen och på vad grupptryck kan få folk att göra i liten skala. Vad tror ni?

Profetior om årets julhandel och årets julklapp får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Är Supernanny verkligen superwrong?

Det här med barnuppfostran är knepigt. Häromdagen såg jag en dokumentär som helt fokuserade på att kritisera Supernanny-konceptets regler, övningar och gränsdragningar. Istället hyllade de 70-talets mer liberala uppfostransmetoder.

Jag kände mig lite skamsen här jag såg den ena "barnexperten" efter den andra med tårar i ögonen kommenterar bildmaterial från Supernanny-serien. Jag har inte sett många avsnitt men jag minns tydligt att jag tänkte att äntligen får man lite konkreta råd om hur man hanterar en bångstyrig unge. Nu visar det sig att konceptet är helt fel.

Experterna tog nog inte ordet tortyr i munnen men de var bra nära när Supernannyn berättade om metoden kallad "time out". I korthet går det ut på att när barnet blir helt tokigt ska ska man placera det på en stol eller i ett hörn. Där ska barnet stanna tills dess att det lugnat ner sig. Experterna pratade om återinförandet av skamvrån och debattören visade exempel på hur skolor dragit konceptet allt för långt. Själv blev jag mest konfunderad. Om det är fel att göra så - vad är då rätt? Ibland tycker jag att debattprogrammen gör det för enkelt för sig när det bara väljer att kritisera. Jag önskar att de istället tog upp båda sidor av myntet och gav konkreta exempel på vad de anser är rätt.

Alla föräldrar som jag känner talar om vikten av att sätta gränser, behovet av att kunna skilja rätt från fel, om trotsåldrar (obs! pluralis) och om situationer då barnen helt flippar ur och när all kontroll är som bortblåst. Min enkla fråga är om Supernanny har fel hur ska man då göra? Ska man försöka resonera med en treåring som ligger på mage och gallskriker mitt i en butik? Ska man "vända andra kinden till" när tvååringen sparkar fyraåringen på smalbenet för femte gången?

Jag fattar att det mesta går att lösa med god kommunikation och kramar men om det inte gör det, vad gör man då? Snälla ge några konkreta tips till en nybliven pappa som är uppväxt under 70-talet (med både gränser och kramar).

Debattprogram som bara pekar ut problem utan att komma med konstruktiva förslag får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

USA "hyllar" sin nye ledare

Jag hörde nyligen att en medieforskare i USA gjorde bedömningen att det är lika viktigt för en presidentkandidat att vara med i talkshows som att synas i nyheterna. Det är med andra ord lika många som grundar sitt röstade på vad Letterman och Leno (mfl.) väljer att visa fram som dem som utgår ifrån nyhetsrapporteringen.

Forskaren trodde dessutom att det på sikt kommer att bli mycket viktigare att kandidaterna har komikerna på sin sida än att de synas i nyheterna...

Så här hyllar "The Daily Show" USA:s nye ledare. Kanske var det därför han vann...



Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Tandtråd och fonder

Det slog mig idag när tandläkaren visade bilden på min trasiga lagning att det är precis lika tråkigt att hålla på med tandtråd som det är att bevaka sin ekonomi... Och att det är lika viktigt och klokt att göra båda delarna regelbundet... Och att jag ändå inte gör något av det.

Det finns vissa saker som jag bara inte kan bli intresserad av. Min hjärna stängs automatiskt av när någon börjar prata om fonder, aktier och pengar. Jag gissar att det är en slags överlevnadsinstinkt som genom evolution nu försöker rädda mig från tristess istället för fara.

Det kanske är så att jag bara tycker att det hela är väldigt obehagligt och att jag skjuter undan alla tanka på tandhygien och privatekonomi så fort jag kan. Men en gång om året kommer ett litet fint vykort från min tandläkare (oftast med ett vackert sommarmotiv från västkusten) som påminner om det onda som jag måste gå igenom och en gång om året vill skattemasen veta var jag gömt mina pengar. Båda tillfällena går under rubriken "nödvändigt ont" i min bok.


Ja, ja nu har jag i alla fall överlevt årets tandläkarbesök (1700 kr fattigare) och bokat ett möte med banken och fondförvaltaren för att höra hur lite av mina pengar som finns kvar efter bankkrascher och annat skräp. När det är gjort och avklarat kommer jag med största sannolikhet glömma allt om privatekonomi igen... och tandtråd blir det nog inte heller.

Tandläkarbesök och bevakning av privatekonomi får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Tibetansk kyckling i Stroganoff?

I somras recenserade Göteborgs-Posten Himalaya - en ny tibetansk restaurang i Göteborg. Betyget blev högt och de skrev att de hade en mästare i köket. Idag var jag där för att äta, utvärdera och betygsätta.

På vägen till Smedjegatan filosoferade mina kollegor och jag om vad tibetansk mat egentligen är. Vi hade många kreativa idéer om Yetikött och snömos men landade hela tiden i jakmjölk och getkött.

Förväntningarna var höga och jag kan inte annat säga än att jag var en smula besviken när jag fick syn på restaurangen. Det kunde varit vilket lunchställe som helst. Om det inte vore för den tibetanska flaggan, kartan över Nepal och fotot på Himalaya så kunde de likaväl serverat husmanskost, pizza eller kebab.

Den korta handskrivna menyn på griffeltavlan listade tre rätter - fisk, kykling och kött - varav kötträtten var en specialitet. Till maten serverades en liten sallad med Rhode Island-dressing och naan (hel eller halv). Jag beställde kyckling för 69 kr och ett helt naan för 10 kr extra.

Salladen kändes verkligen inte tibetansk. Frågan är om de ens finns isbergssallad i Tibets bergiga terräng, för att inte tala om Rhode Island. Varmrätten kom snabbt till bordet men såg inte mycket ut för världen. En hel kyclkingfilé låg halvt täckt av en orange sås. Riset var format efter måttsatsen som de lagt upp det med. Direkt efter första tuggan dök tanken upp... Var herr Stroganoff möjligen från Tibet? Ni vet, han som gav namn till Biff Stroganoff och Korv Stroganoff.

Slutsatsen är att GP:s recensent med största sannolikhet inte ätit från lunchmenyn, att tibetansk mat enligt "Himalaya" är extremt lik indisk mat och att jag med stor sannolikhet inte kommer att gå dit igen.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Personlig registreringsskylt - kul eller fånigt?

Än en gång har jag lite svårt att bestämma mig. Är det kul eller fånigt med personliga registreringsskyltar på bilar? Det kostar 6000 kronor för 10 år och allt du får är max sju tecken på en plåtbit och ytterligare ett sätt att uttrycka din personlighet.

Kanske är det just det som är grejjen. Möjligheten att visa vem man är (eller skulle vilja vara) även när de kör bil. Det kanske inte längre räcker att vara en Volvo-, en Saab- eller en Porsche-människa utan nu vill vi vara mer personliga.

SKILD -94, SYLV 1 och JÄGARN är nog tre exempel på ovanstående men vad vill de säga och är det verkligen värt 6 000 spänn? HOWUDOIN (Joey's raggningsfras i Friends), RAN 1 (rånet) och IIIIIII visar i alla fall humor och då tycker i alla fall jag att det är lite intressantare.

Nu har jag bestämt mig. Personliga reg-skyltar är dyra och fåniga men de har någon tilltalande egenskap som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Betyg:

Scorsese massakerar en bra historia

Betyg:

Jag såg Departed här om dagen och blev mycket besviken. Jag gillade förlagan Infernal Affairs oerhört mycket och såg fram emot vad Scorsese skulle göra med ett så bra grundmaterial. Ack, så besviken jag blev.

För det fösta hade de ju tappat den viktigaste och mest centrala delen an den eminenta filmen Infernal Affairs (I.A.) nämligen kampen mellan ondhet och godhet i det två huvudpersonerna. Som jag minns det fanns det hela tiden tvivel hos de två hjältarna om de verkligen var på rätt sida. Det enda som höll dem kvar på sin sida var ”kärleken” till fadersgestalterna, dvs. polischefen respektive gangsterledaren. I Departed (D.) var det hot och förnedring som fick dem att stanna… hur nu det funkar.

Slutet i D är så fruktansvärt enkelt att det blir banalt. Istället för att som i IA lösa alla märkliga och spännande knutar dödas alla… precis alla utom en som helt oförklarligt försvinner från filmen 5 min innan slutet (när han behövs som mest… men ingen tänker på att leta reda på honom).

Ytterligare en sak som jag förundras över är hur de snackar om asiater. Citat: ”Kineserna kommer att invadera USA inom 20 år”. I en sekvens ska Nicholson sälja teknik till några kineser och jäkulen vilken utskällning de får. Han förlöjligar dem och snackar så mycket skit. Det kanske passar karaktären men jag kan inte låta bli att tänka på varifrån filmen kommer… de snor idén, tar bort all intelligens och dessutom förnedrar de den kinesiska befolkningen…

Kort sagt… om de ändå tänkte göra om hela filmen så varför säga att det är en remake av IA. Varför inte bara göra ytterligare en hjärndöd Hollywoodactionrulle och leave it at that. Det hade jag uppskattat mer.