Tandtråd och fonder

Det slog mig idag när tandläkaren visade bilden på min trasiga lagning att det är precis lika tråkigt att hålla på med tandtråd som det är att bevaka sin ekonomi... Och att det är lika viktigt och klokt att göra båda delarna regelbundet... Och att jag ändå inte gör något av det.

Det finns vissa saker som jag bara inte kan bli intresserad av. Min hjärna stängs automatiskt av när någon börjar prata om fonder, aktier och pengar. Jag gissar att det är en slags överlevnadsinstinkt som genom evolution nu försöker rädda mig från tristess istället för fara.

Det kanske är så att jag bara tycker att det hela är väldigt obehagligt och att jag skjuter undan alla tanka på tandhygien och privatekonomi så fort jag kan. Men en gång om året kommer ett litet fint vykort från min tandläkare (oftast med ett vackert sommarmotiv från västkusten) som påminner om det onda som jag måste gå igenom och en gång om året vill skattemasen veta var jag gömt mina pengar. Båda tillfällena går under rubriken "nödvändigt ont" i min bok.


Ja, ja nu har jag i alla fall överlevt årets tandläkarbesök (1700 kr fattigare) och bokat ett möte med banken och fondförvaltaren för att höra hur lite av mina pengar som finns kvar efter bankkrascher och annat skräp. När det är gjort och avklarat kommer jag med största sannolikhet glömma allt om privatekonomi igen... och tandtråd blir det nog inte heller.

Tandläkarbesök och bevakning av privatekonomi får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll