Jag hejjar på seriemördaren!

Beslutet om att spela in säsong 4 och 5 av tv-serien Dexter visar att jag inte är ensam om att hylla seriemördaren. Eller vad är det vi gör när vi sitter och hoppas att den "trevlige" Dexter inte ska åka fast?

Jag har precis avslutat säsong två av tv-serien Dexter och jag är mer hooked än någonsin. Michael C. Hall (känd som den homosexuella brodern i Six Feet Under) spelar den sympatiske massmördaren Dexter. På dagarna arbetar han som blodexpert inom rättsmedicin tillsammans med polisen i Miami och på kvällarna mördar och styckar han brottslingar. Det är balansgången mellan den barnkära och trevliga pojkvännen Dexter och det mördande monstret Dexter som gör serien fascinerande. Skaparna har lyckats få oss att verkligen gilla killen trots att han helt uppenbart borde sitta bakom lås och bom... eller vad tycker vi egenligen?

I serien uppstår då och då situationer där frågan om massmördarens skuld ifrågasätts av både poliskollegor, massmedia och allmänheten. Dexter slår ju bara ihjäl mördare som undkommit lagen - alltså gör han samhället en tjänst... Å andra sidan så gör han heller ingen hemlighet av att han mördar för att han njuter av det. Rätt ställs mot fel, etik och moral ställs på ända och jag gillar det.

Faktum är att serien är så bra att jag önskar att den tog slut med säsong 2. Det är ytterst få serier som kan hålla hög kvalitet längre än så och jag skulle hata om Dexter skulle behöva död en lång och plågsam död...

Säsong 1 & 2 av Dexter får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Är Supernanny verkligen superwrong?

Det här med barnuppfostran är knepigt. Häromdagen såg jag en dokumentär som helt fokuserade på att kritisera Supernanny-konceptets regler, övningar och gränsdragningar. Istället hyllade de 70-talets mer liberala uppfostransmetoder.

Jag kände mig lite skamsen här jag såg den ena "barnexperten" efter den andra med tårar i ögonen kommenterar bildmaterial från Supernanny-serien. Jag har inte sett många avsnitt men jag minns tydligt att jag tänkte att äntligen får man lite konkreta råd om hur man hanterar en bångstyrig unge. Nu visar det sig att konceptet är helt fel.

Experterna tog nog inte ordet tortyr i munnen men de var bra nära när Supernannyn berättade om metoden kallad "time out". I korthet går det ut på att när barnet blir helt tokigt ska ska man placera det på en stol eller i ett hörn. Där ska barnet stanna tills dess att det lugnat ner sig. Experterna pratade om återinförandet av skamvrån och debattören visade exempel på hur skolor dragit konceptet allt för långt. Själv blev jag mest konfunderad. Om det är fel att göra så - vad är då rätt? Ibland tycker jag att debattprogrammen gör det för enkelt för sig när det bara väljer att kritisera. Jag önskar att de istället tog upp båda sidor av myntet och gav konkreta exempel på vad de anser är rätt.

Alla föräldrar som jag känner talar om vikten av att sätta gränser, behovet av att kunna skilja rätt från fel, om trotsåldrar (obs! pluralis) och om situationer då barnen helt flippar ur och när all kontroll är som bortblåst. Min enkla fråga är om Supernanny har fel hur ska man då göra? Ska man försöka resonera med en treåring som ligger på mage och gallskriker mitt i en butik? Ska man "vända andra kinden till" när tvååringen sparkar fyraåringen på smalbenet för femte gången?

Jag fattar att det mesta går att lösa med god kommunikation och kramar men om det inte gör det, vad gör man då? Snälla ge några konkreta tips till en nybliven pappa som är uppväxt under 70-talet (med både gränser och kramar).

Debattprogram som bara pekar ut problem utan att komma med konstruktiva förslag får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

On the Fringe to X-files

Var det någon mer än jag som blev lockad av reklamen för den nya tv-serien Fringe. I reklamsnuttarna såg det ut att vara en spännande blandning av Lost, CSI New York och Alias men i själva verket är det bara en blek efterapning av X-files.



Det är J.J. Abrams (Lost och Alias) som ligger bakom serien, så succén i USA borde vara given. Namnet Fringe antar jag kommer ifrån begreppet "fringe science" som anspelar på forskning där teorierna går emot de vanliga förklaringarna och gränsar mot det övernaturliga.

Jag har sett tre avsnitt nu och måste säga att jag blivit besviken varje gång. De har skapat en intressant miljö med agenter, mäktiga storföretag och groteska attentat (eller olyckor?) som de sedan har kryddat med lite odefinierad övernaturlighet. Jag tycker också att det har hittat hyfsat bra skådespelare i Joshua Jackson (Pacey i Dawsons Creek) och John Noble (Lord Denethor i Sagan om de två tronen), men ändå saknas något.

Den kvarvarande känslan efter varje avsnitt är att de är för korta. Det känns som om de alltid startar oerhört ambitiöst med en spännande och intresseväckande inledning men att de sedan inte hinner berätta hela historien. Det känns som om de tvingas ta genvägar i berättandet och skära bort väsentliga delar av handlingen för att passa in i tidsluckan.

Jag tycker att det är synd för den här typen av tv-serier saknas just nu i tablåerna.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Cowboys + rymdskepp = Firefly

Nu för tiden börjar jag aldrig se en tv-serie om jag inte vet att den har ett slut. Jag är extremt trött på "never-ending stories" som Lost, Alias och 24. Det verkar som om att det värsta som kan hända en TV-serie är att för många gillar den.

Det finns förstås undantag. Serier som bygger på och håller sig till en "master plan" kan fungera ett tag (Rome) och serier som har fristående avsnitt kan fungerar under en längre tid (Friends, Simpsons och Inspector Morse).

En serie som hade fördelen att ha för få tittare var Firefly. I denna härliga serie är klassiska western-karaktärer placerade i ett framtida universum med rymdresor, smugglare och hästtjuvar.


Hjälten, Mal, är en före detta militär som nu desillusionerat söker uppdrag och pengar där han kan få dem. Med sig har han sin trogne vän (från militärtiden) Zoe och hennes man piloten Wash. I besättningen finns också "gunslingern" Jane (som trots namnet är en man), den flickaktiga maskinisten Kaylee och glädjeflickan Inara. Till denna grupp introduceras redan i första avsnittet en missionär, en läkare på rymmen och hans mycket märkliga last.

Joss Whedon, mannen bakom serien, sa i en intervju att han alltid har velat göra ett relationsdrama i rymdmiljö. Han påstod att så länge handlingen kretsar kring relationerna kan det utspela sig i vilken miljö som helst och han borde veta. Det var hans som låg bakom Buffy the Vampire Slayer som gick i 7 säsonger och den serien hade trogna fans i alla åldrar.

Whedon ville vara de älde rymdserierna troga så han lät bygga en skalenlig modell av hjältarnas rymdskepp "Serenity" och använde flera modeller i inspelningen av rymdscenerna. Ni som är fans av de "riktiga" Star Wars-filmerna vet hur bra det kan bli.

Serien lades ner redan efter första säsongen då huvudstoryn precis hade börjat bli intressant men som tur var fick de några år senare möjligheten att göra en sammanfattande och avslutande film. Tack vare filmen, som kallades Serenity, blir serien komplett och mycket sevärd. Jag anser att den är en av de bästa i sin genre.

Betyg:

Kuriosa:
När jag kollade lite fakta i imdb lärde jag mig att genren space-western faktiskt existerar och att följande filmer/tv-serier ingår (ragnordnade enligt betyg).

1. "Firefly" (2002) 9.5/10
2. "Cowboy Bebop (Kaubôi bibappu)" (1998) 9.4/10
3. "Battlestar Galactica" (2004) 9.1/10
4. "Saber Rider and the Star Sheriffs" (1987) 8.9/10
5. Star Wars (1977) 8.8/10
6. "Trigun" (1998) 8.7/10
7. Aliens (1986) 8.4/10
8. Battlestar Galactica (2003) (TV) 8.1/10
9. Serenity (2005) 8.0/10
10. Cowboy Bebop: The Movie (Kaubôi bibappu: Tengoku no tobira) (2001) 7.7/10
11. Outland (1981) 6.4/10
12. Rogue (2001) 5.6/10
13. Oblivion (1994) 4.8/10
14. Ghosts of Mars (2001) 4.7/10
    

Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Sol, sommar och ett mord i Oxford

Är det någon mer än jag som tycker att det är lite lustigt att sommaren har blivit säsongen för (engelska) kriminalserier?

Jag älskar att mysa i soffan framför ett avsnitt av Morse, så jag ska inte klaga. Jag tycker bara att det är lite märkligt att det har blivit så populärt att visa kriminalserier, framför allt engelska, på sena sommarkvällar. Själv tycker jag att mysande i TV-soffan passar bäst när höstens regn och mörker stänger oss inne (som idag).



I somras fanns det mycket att välja på; Mord i Midsomer, Foley's War, Inspector Lynley, Sherlock Holmes och Morse. Den sistnämnda är min favorit. Jag vet inte om det är så men Inspector Morse känns som originalet till alla andra smågriniga, egensinniga och briljanta deckare (Sherlock hör till en helt annan tidsålder så han räknas inte).

Att under arbetstid svepa en pint ale får Morse hjärna att arbeta snabbare och att lyssna på opera ger hans hjärna vila - en härlig kille om du frågar mig.

John Thaw spelade Morse i inte mindre än 33 avsnitt med start 1987. Colin Dexters romanfigur utreder det ena efter det andra mordet i Oxfords fantastiska miljöer och han gör sig ovän med både adel och arbetare.

Vid hans sida, i alla väder, står den trofaste Seargent Lewis (Kevin Whately) som allt som oftast får företräda det vardagliga förnuftet. Jag tycker att karaktärerna är underbara och Thaw porträtterar Morse på ett härligt sett. Tyvärr dog Thaw 2002 bara 60 år gammal så det blir inga fler avsnitt med honom och utan honom finns det, för mig, ingen Morse.

Betyg:

Kuriosa:

• I signaturmelodin kan man höra morsekoden för bokstäverna M-O-R-S-E som en ljudslinga i musiken. Ibland kan man också höra avsnittets mördares namn, eller så har de lagt in en oskyldig för att lura de som kan morsekod.
• Inspector Morse heter Endeavour i förnamn. Det är det få som har koll på.