USA "hyllar" sin nye ledare

Jag hörde nyligen att en medieforskare i USA gjorde bedömningen att det är lika viktigt för en presidentkandidat att vara med i talkshows som att synas i nyheterna. Det är med andra ord lika många som grundar sitt röstade på vad Letterman och Leno (mfl.) väljer att visa fram som dem som utgår ifrån nyhetsrapporteringen.

Forskaren trodde dessutom att det på sikt kommer att bli mycket viktigare att kandidaterna har komikerna på sin sida än att de synas i nyheterna...

Så här hyllar "The Daily Show" USA:s nye ledare. Kanske var det därför han vann...



Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Allt ljus på Alingsås

Just nu pågår "Lights in Alingsås" - ljusfestivalen där kända (?) ljusdesigners och ljusarkitekter bjuds in för att ljussätta parker, fasader, broar och vattendrag. Evenemanget har återkommit under flera år och omfattningen av utställningen har varierat mellan grandiost till minimalistiskt.

I år skulle jag säga, utan att veta, att temat är "kolla-vad-du-själv-kan-göra-med-lite-kreativitet-och-massa-lampor".

Innan jag låter låter bilderna tala för sig själv vill jag be om ursäkt för kvaliteten. Bilderna är tagna med min mobiltelefon.

Vackert belysta trän vid stationen.

Ett parkeringsgarage med svamplampor och en tavelvägg med diodbelysta glasetsningar.

En grönsaks- och fruktbutik som såg oerhört välkomnande ut.

En bänk på en bakgård i Alingsås.

En blå gränd.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |

Nördrobbotarna anfaller

Här om veckan i Stockholm, när jag nyvaken strosade ut ur centralen, stötte jag på två mycket välklädda men märkliga herrar. I händerna hade de blombuketter och på huvudet hade de datorskärmar. Här om dagen i Göteborg stötte jag på samma herrar (?) och började genast känna mig förföljd.

Jag får väl skylla på tillfällig sinnesförvirring för trots dessa två möten gick det inte upp för mig att det var frågan om gerillareklam förrän jag såg Academic Works reklamaffisch med en av herrarna på.



Jag välkomnar kreativiteten och humorn i det hela men jag kan inte låta bli att undra om inte fler än jag missar budskapet och därigenom hela poängen.

Betyg:

PS. Gerillamarknadsföring verkar vara på modet. För några veckor sedan såg jag grodmän på stan samtidigt som Gevalia återupptog sin tv-reklamkampanj, "När du får oväntat besök". Se reklamfilmen här.


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | |

Från reklam till verklighet... eller?

Häromdagen vid Kungsportsbrons norra fäste såg jag något som jag inte trodde fanns på riktigt. Någon hade stickat ett "fodral" i garn till ett trappräcke.


Fast det stämmer inte riktigt. Jag har sett det förr, på TV och då var det reklam för JC, MTV eller något liknande riktat till ungdomar. I reklamfilmen hade ett gäng tjejer startat en klubb för att försköna sin hemstad. De stickade långa färgglada längder som de sedan satte fast på lyktstolpar och skyltar. De talade amerikansk-engelska så jag antar att det hela skulle föreställa en ny amerikansk subkultur. Som ni förstår gick jag inte på det...

Men nu undrar jag om jag var för snabb att döma. Kanske existerar subkulturen och kanske har den nu nått Göteborg. Frågan är; kom reklamfilmen före subkulturen eller uppstod subkulturen före reklamfilmen?

Efter några minuters sökande på nätet hittade jag hemsidan www.knittaplease.com. Det visar sig att subkulturen eller rättare sagt Knitta startades augusti 2005 då ett gäng stickningsentusiaster diskuterade sin frustration över ofärdiga alster. Diskussionen slutade i att de stickade sitt första dörrhandtagsfodral och då slog det dem...

"... a tag crew of knitters, bombing the inner city with vibrant, stitched works of art, wrapped around everything from beer bottles on easy nights to public monuments and utility poles on more ambitious outings. With a mix of clandestine moves and gangsta rap — Knitta was born! Today, Knitta is a group of ladies of all ages, nationalities, and… gender".

I deras arkiv hittade jag en video som med stor sannolikhet var inspirationen till reklamfilmen.



Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Photoshop är ett yrke, inte ett program

För ett par månader sen kom jag i kontakt med en originalare (en person som omsätter skisser och idéer till färdiga bilder och grafik för exv. reklam) på ett tryckeri. Han satt och arbetare med en bild till en produktkatalog för ett av de större tapetföretagen i Sverige.

Uppdraget var att i en bild på en interiör i ett café "tapetsera om" rummet digitalt. Han skulle med andra ord ta kundens fysiska tapet och få det att se ut som om caféets vita väggar var täckta av deras lattefärgade tapet med muggar på.

För mig verkade uppdraget nästintill omöjligt, särskilt med tanke på att tapeten inte var enfärgad. Alla vinklar, vråer, hyllor, tavlor, vattenrör och skuggor måste ju se rätt ut även efter bildbehandlingen.

Jag har tyvärr ingen bild på originalarens verk så denna interiör får istället illustrera alla detaljer som han var tvungen att ta hänsyn till.

Som alltid när en expert visar en novis verkade det gå vrålsnabbt. Han scannade tapeten, fick in den i bilden i Photoshop, arbetade med massor av lager, genomskinlighet, multiplicering av färg och tusen andra knep som jag inte kommer ihåg. Resultatet var häpnadsväckande och extremt verklighetstroget. Skuggan från taklampan var lika tydlig som tidigare på tapeten där den kröp in bakom vattenröret. Killen tänkte till och med på att en brun tapet ger ett annat ljus i rummet och därför en annan nyans av vitt i taket.

När han kommit en bit på vägen, och det var dags för mig att gå, lutade han sig tillbaka och sa, "Photoshop är inte längre ett program, det är ett yrke".
Det lugnade min prestationsångest lite.

Photoshop är helt klart värt...

Betyg:

Följ min blogg med bloggkoll

Porrkungens lya

Jag tror att jag har hittat porrkungens hemliga party-lya! Det är bevisligen mycket länge sedan har var där men spåren i det lilla huset är tydliga. Av respekt för anhöriga kommer jag inte att avslöja var huset ligger men tro mig när jag säger att det var en mycket speciell känsla att stiga över tröskeln.

Utifrån ser huset inte mycket ut för världen. Fasaden är sliten och trädgården är vildvuxen. Huset sticker ut som en elefant i ett barnzoo bland de i övrigt pedant skötta villorna. Området är "fashionabelt" och mycket dyrt.

Redan i hallen märker vi att huset stått tomt ett tag - minst ett år. Huset är i stort sett tömt men i det lilla rummet till höger finns en bar i mörkt 60-talsträ kvar. En Ballantines-poster är inramad och hänger på väggen. Nålfliltmattan på golvet är starkt turkos.

Vardagsrummet är nästintill tomt förutom en stor hörnsoffa som är strategist placerad framför eldstaden. I det anslutande sovrummet kliver vi in på en mycket mjuk och skitig heltäckningsmatta.

Som ni förstår hade vi ännu inte avslöjat den förre husägaren. Det var faktiskt inte förrän vi skulle lämna huset som det blev uppenbart vem han måste vara. I hallen stod dörren till gästtoaletten på glänt. Jag kikade in och tände lampan....

En tjock röd heltäckningsmatta täckte golvet. På toalettstolen satt ett rött lock och bedvid stod en liten vit plastanka med toalettborste i. På väggen hängde ett rött plastskåp med spegel. Hela rummet var tapetserat med silvriga tapeter med nakna kvinnor på...



Betyg:

Stugsemester… fasen va vuxet!

I sommar har jag för första gången haft en så kallad stugsemester - och inte bara en gång utan två. Jag som gillar långa resor till exotiska platser hade inte tänkt att det skulle ske än på några år men som nybliven pappa var tanken plötsligt inte alls främmande.

Första försöket var på Orust där vi hade hyrt en stuga som vi hittat på nätet. På bilderna såg det ut som om huset låg precis i kustkanten på klipporna men i verkligheten låg den i en villaträdgård. Visst hade vi havsutsikt men bara om vi tittade över ägarens hustak och förbi en campingplats. Nu låter jag kanske negativ men ni måste förstå att i mitt huvud skulle vi bo i en riktig västkustidyll med egen brygga precis utanför stugknuten.

Efter en ganska regnig vecka kunde man tro att jag skulle ha blivit galen av lappsjuka (eller fjällsjuka som polare M envisades med att kalla det) men så var det inte. Utan TV och telefon njöt vi av varandras sällskap, god mat och bra böcker. Vi gjorde korta utflykter på dagarna och tog det allmänt piano.


Vårt andra försök kom i samband med min mors födelsedag. En stuga i Løkken i DK hyrdes så att hela familjen kunde komma och fira. Denna gång var den rofyllda tillvaron helt utbytt mot full fart hela tiden. Stugan låg helt nere vid havet men precis bakom de vindskyddande sanddynerna. Ett perfekt läge för barnvagnspromenader på stranden, drakflygning och solnedgångar.

Vad har jag då lärt mig om stugsemestrar? Jo, för det första måste stugan ligga på rätt ställe. Det är en bra idé att besöka stugan innan man bokar den. Om det är möjligt förstås.
För det andra är det trevligt att variera lugnet med att bjuda dit vänner. Man vill ju inte få ”fjällsjuka”.
För det tredje så är jag säkrare än någonsin på att jag fortfarande tycker mycket bättre om långa resor till exotiska platser men också att jag är vuxen nog att uppskatta en stugsemester ;-)

Betyg:

Låt huliganerna slåss... som gladiatorer!

Betyg:

Efter gårdagens fotbollsmatch i Gbg blev det återigen slagsmål mellan supportrarna. Det har många gånger visat sig att slagskämparna är lika intresserade av bråkandet som av fotbollsmatcher. Något borde göras!

En kollega och jag har kommit på lösningen som gynnar de som vill slåss, polisen, fotbollsklubbarna och allmänheten. Dessutom introducerar (eller rättare sagt återintroducerar) vi en nygammal "sport".


Häng med nu. Det hela började i en seriös diskussion om hur man blir av med bråkandet som alltid uppstår i samband med fotbollsmatcher. Resonemanget ledde till att om vi inte är sugna på ett storebrorssamhälle där alla måste identifiera och registrera sig för att få komma in på arenan så måste vi nog acceptera att de kommer att bli bråk. Något kontroversiellt kanske men polisen verkar ju inte ha makt eller kraft nog att förhindra "fighterna" och huliganerna verkar ju vilja slåss.

Tänk om man istället välkomnade bråken efter matchernas slut. Släpp ner alla huliganer på planen efter att barnfamiljer och spelare lämnat arenan. Släpp sedan in en ny publik som vill se kampen och låt spelen börja. På detta sätt får huliganerna slåss, polisen slipper rycka ut, fotbollsklubbarna tjänar mer pengar (två föreställningar för priset av en) och allmänheten kan välja att lämna våldet bakom sig eller att stanna och frossa i det.

Frågan är om huligarnerna kan tänka sig att ställa upp på en "fair fight" till döden, som riktiga gladiatorer, eller om de bara ägnar sig åt att i grupp sparka på en ensam motståndares huvud.

Bråkande huliganer är genomusla!

PS.
Det skrämmer mig lite att jag misstänker att gladiatorspelen nog skulle kunna locka en relativt stor publik idag. Tänk på hur "vi" frossar i andras olycka i kvällspress och TV. Tänk på hur brutala många filmer, som vi med nöje ser, är. Tänk på hur människor som oss beter sig i länder inte allt för långt ifrån trygga Sverige - massmord, massvåldtäkter och terrorattacker.

Varmt välkomnande av våren

Betyg:

Helgen inleddes på en av stadens många nymonterade uteserveringar. En kort "afterwork" spårade ur och blev till en helkväll (igen) i goda vänners lag. Men vad gör väl det när våren och värmen äntligen har kommit.

Att vi dessutom fick in en grillning på lördagen gjorde helgen till en av de bästa vår-kick-off:erna på länge.

Det känns med andra ord helt rätt att inleda sommartiden på jobbet idag och att gå hem klockan 16 istället för 17 ;-)