Hur fasen gick det till?
Det var nog den första frågan jag ställde mig när jag såg Katarborgen, Peyrepertuse, på den absoluta toppen av berget. Vi stod nere i dalgången 800 meter under bergets krön någon stans i Pyrenéerna och tittade upp på det makalösa byggnadsverket. Borgen, med ringmurar och allt, krönte bergskammen och lutade sig på ställen ut över avgrunder på minst 300 meter.
Efter cirka 20 minuters bilfarande på serpentinvägar och ytterligare 20 minuters spatserande på smala branta stigar stod vi utanför de sex meter höga massiva murarna. Från dalgången hade jag gissat att större delen av borgen var mejslad ur berget men så var inte fallet. Någon har släpat sten efter sten hela vägen upp på berget för att bygga denna fortifikation.
Jag är lite osäker på om det var de kristnas rädsla för muslimerna eller om det var någons maktbegär som fick dem att konstruera denna byggnad på detta närstintill omöjliga ställe. Våra excellenta guider F & G berättade att detta var ett att de kristnas sista trygga platser när muslimerna hade intagit stora delar av Spanien (och Europa förövrigt). De kristna höll ut länge men till slut föll även denna fästning. Gissningsvis blev de utsvultna.
Senare i historien kom korsriddarna hit igen för att driva ut muslimerna. Tänk er att vara en riddare i tung rustning som ridit över ett krön och som precis fått syn på fästningen - vilken han och hans polare ska inta. Det måste ha varit skräckinjagande och kännts som en omöjlig uppgift.
Nu ska ni inte tro att detta byggnadsverk är unikt på något sätt. Nej då, det finns ett flertal gamla Katarborgar spridda över hela Pyrenéerna och alla ligger lika otillgängligt. Flera ligger inom synhåll från varandra så att de kunde tända eldar och varna varandra. Ni som har sett Sagan om de två tornen har lätt att visualisera den tanken.
Betyg: 
Läs mer om borgen och Katarerna
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar