Låt huliganerna slåss... som gladiatorer!

Betyg:

Efter gårdagens fotbollsmatch i Gbg blev det återigen slagsmål mellan supportrarna. Det har många gånger visat sig att slagskämparna är lika intresserade av bråkandet som av fotbollsmatcher. Något borde göras!

En kollega och jag har kommit på lösningen som gynnar de som vill slåss, polisen, fotbollsklubbarna och allmänheten. Dessutom introducerar (eller rättare sagt återintroducerar) vi en nygammal "sport".


Häng med nu. Det hela började i en seriös diskussion om hur man blir av med bråkandet som alltid uppstår i samband med fotbollsmatcher. Resonemanget ledde till att om vi inte är sugna på ett storebrorssamhälle där alla måste identifiera och registrera sig för att få komma in på arenan så måste vi nog acceptera att de kommer att bli bråk. Något kontroversiellt kanske men polisen verkar ju inte ha makt eller kraft nog att förhindra "fighterna" och huliganerna verkar ju vilja slåss.

Tänk om man istället välkomnade bråken efter matchernas slut. Släpp ner alla huliganer på planen efter att barnfamiljer och spelare lämnat arenan. Släpp sedan in en ny publik som vill se kampen och låt spelen börja. På detta sätt får huliganerna slåss, polisen slipper rycka ut, fotbollsklubbarna tjänar mer pengar (två föreställningar för priset av en) och allmänheten kan välja att lämna våldet bakom sig eller att stanna och frossa i det.

Frågan är om huligarnerna kan tänka sig att ställa upp på en "fair fight" till döden, som riktiga gladiatorer, eller om de bara ägnar sig åt att i grupp sparka på en ensam motståndares huvud.

Bråkande huliganer är genomusla!

PS.
Det skrämmer mig lite att jag misstänker att gladiatorspelen nog skulle kunna locka en relativt stor publik idag. Tänk på hur "vi" frossar i andras olycka i kvällspress och TV. Tänk på hur brutala många filmer, som vi med nöje ser, är. Tänk på hur människor som oss beter sig i länder inte allt för långt ifrån trygga Sverige - massmord, massvåldtäkter och terrorattacker.

Kontakter i världen

Betyg:

Tillhör du också dem som har med en hel armada av elektriska pryla när du reser? Jag har alltid med kameran, en fotohårddisk (jepp, jag tar många bilder), mobiltelefonen och ibland datorn. Varje gång jag ska iväg står jag där fem minuter innan avgång och funderar på vilken typ av elkontakt de har i landet jag ska till. Som vanligt finns lösningen på Internet.

Sidan, som heter Kropla.com, är är ful som attan men på något underligt vis tycker jag att det gör den mer trovärdig. Ta ett gott råd och besök den innan din nästa resa.

http://kropla.com/electric2.htm

Det är något speciellt med drakar

Betyg:

Jag är oerhört förtjust i drakar! Jag måste börja med det om jag ska kunna ge en någorlunda rättvist recention av filmen Eragon (IMDb).

Visst är handlingen förutsägbar och banal men den är också sagolik och det är väl egentligen allt man kan begära av en historia som denna. Filmen följer det klassiska hjältedramat med den fjunige bonddrängen som efter en del missöden och en del äventyr blir dagens (och prinsessans) hjälte.

Jag tycker att Edward Speleers som spelar Eragon gör ett bra jobb även om hans dialekt är bland de märkligaste jag hört. Ibland låter han engelsk och ibland amerikansk men fram åt slutet av filmen var jag övertygad om att han är sydafrikan. Det med dialekter gäller för övrigt flera av skådespelarna. Om de bara kunde hålla sig till en dialekt så hade det inte varit något problem.

Jeremy Irons (Eragons läromästare) gör en stark insats i kontrast till John Malkovich (den onde kungen) som bara är märklig. Jag tycker att det är lustigt att den ena är så berömd och hyllad när den andre verkligen förtjänar det. Irons är en oerhört underskattad skådespelare som förtjänar både mer beröm och bättre roller.

Robert Carlyle funkar utmärkt som den elaka trollkarlen men lägg märke till hur hans sminkning ändras dramartiskt halvvägs genom filmen. Även om Carlyle försöker når han aldrig upp till nivån av Christopher Lees tolkning av Saruman i Sagan om ringen.

Jag kan förstås inte resencera Eragon utan att nämna den andra huvudrollsinnehavaren, Saphira - draken. Jag tycker att effekterna är mycket välgjorda även om fx-makarna inte tar ut svängarna så mycket. De har snarare förfinat den befintliga tekniken än vidareutvecklat den.

Filmen är sevärd och jag kan faktiskt rekommendera den. Det vill säga om ni som jag är svag för drakar.

Andra drakfilmer (länk till IMDb)

• Reign of Fire (2002)
• Dragon Slayer (1981)
• Dragonheart (1996)
• Dragonheart: A New Beginning (2000)
• Dragon's World: A Fantasy Made Real (TV 2004)

Kung Markattas återkomst

Betyg:

Jag vet inte om det är den suggestiva musiken eller den annorlunda scenografin som gör att jag gillar Cari Lekebuschs musikvideo Shaded så mycket. Låten kom först ut på EP 2004 men finns också med på "Bönsyrsans rykande mixtejp" (!) som släpptes 2006. Videon gjordes tillsammans med Krister Linder. Se videon här >>

En annan tänkbar anledning till varför jag gillar videon är att sågaren ser ut som Kung Markatta (The Monkey King). Jag såg den animerade filmen "Uproar In Heaven" när jag var liten och den har suttit kvar i skallen sedan dess. Filmen som är från 1961 är baserad på en gammal kinesisk legend. Se filmen på YouTube; Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6.

Både videon och filmen förtjänar betyget fem.

Kuriosa:
Jackie Chan och Jet Li arbetar just nu tillsammans i det så kallade "J&J Project" som ska mynna ut i en film löst baserad på legenden om Kung Markatta. Filmen har ännu inget namn men kallas "The Forbidden Kingdom" under arbetsts gång. Premiären beräknas till någon gång under 2008.

Shiri, en orgie i akvariefisk

Betyg:

Att den koreanska filmen Shiri (Swiri på koreanska) sägs ha slagit ut Titanic ur biobiljettstoppen på kort tid var skäl nog för mig att köpa den.

Filmen inleds med en ultravåldsam sekvens, från ett militärt träningsläger i Nordkorea, som snabbt sätter stämningen i filmen. Budskapet är lika enkelt som det är brutalt; här har ni skurkarna.

Handlingen tar sedan snabbt en vändning och nu befinner vi oss bland poliser i Sydkorea. Som i många asiatiska filmer tycker jag att det är lite svårt att hänga med. Massor med karaktärer presenteras snabbt och berättarstilen skiljer sig en hel del från den västerländska. Nu råkar jag tycka att detta är härligt befriande att se filmer som inte följer den ”vanliga” dramaturgiska mallen men man måsta hänga med i svängarna.

Det hela är snyggt filmat och scenografin är genomarbetad även om det är tydligt att någon i produktionen har en fetisch för akvariefiskar. Det är så många akvarium med i filmen att det nästan blir löjligt. Inne på polisstationen står det ett på varenda polis skrivbord!

Jag tycker att det är oerhört intressant att se hur Sydkorea porträtterar Nordkorea i denna film. Om man tänker på hur det ser ut i verkligheten samtidigt som man ser filmen så lyfts helheten minst ett snäpp.

Filmens handling är ganska intressant men den blir aldrig fängslande. Det blir aldrig riktigt spännande men visst satt jag med en kudde i näven under vissa sekvenser. Jag var sugen på en ny Infernal Affairs men det är den absolut inte. Trots allt var Shiri helt klart kul för stunden.

Kuriosa:
Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, Yunjin Kim, är också med i Lost

Varmt välkomnande av våren

Betyg:

Helgen inleddes på en av stadens många nymonterade uteserveringar. En kort "afterwork" spårade ur och blev till en helkväll (igen) i goda vänners lag. Men vad gör väl det när våren och värmen äntligen har kommit.

Att vi dessutom fick in en grillning på lördagen gjorde helgen till en av de bästa vår-kick-off:erna på länge.

Det känns med andra ord helt rätt att inleda sommartiden på jobbet idag och att gå hem klockan 16 istället för 17 ;-)