Hellboy II - för mycket av det goda

Jag är en mycket stor fan av Hellboy - det vill säga den första filmen. Den revitaliserade hela serietidningsgenren samtidigt som den på ett oerhört snyggt sätt flirtade med äventyrsfilmer som Indiana Jones och med skräcklitteratur som H.P. Lovecrafts verk om Cthulu. Guillermo del Toro visade sin skicklighet i Hellboy (2004) precis som i Pans labyrint (2006) och det är ingen överdrift att jag hade mycket höga förväntningar på uppföljaren, Hellboy II: The Golden Army.

Hellboy II utspelar sig i samma sköna miljö även om den på något sätt inte är lika "mustig" som förra gången. Karaktärerna är i princip desamma och det är samma skådespelare som spelar dem. Ron Pearlman är lika bra som i ettan men på något vis ser han mindre ut nu. På skurksidan hittar vi förstås ett helt nytt gäng och det är här det spårar ur. Inte nog med att det introduceras en helt ny mytologi där andra raser har härskat på jorden utan det dräller av monster mitt bland människorna. Trollmarknaden under en av Brooklyns broar är droppen som får bägaren att rinna över.

Tjusningen i Hellboy I, för att inte tala om i Lovecrafts verk, är att man alltid anar att det finns något mystiskt och ondskefullt i de mörka hörnen men att man mycket sällan ser dem. Att frossa i monster dödar mystiken och skapar bara en freakshow. Visst var det kul att återbesöka Hellboys värld en stund men jag kan inte rekommendra filmen till andra än inbitna fans.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se |