Henrik den Förnuftige

Midvinternattens köld är svår, tio små tomtar i djupsnö går.
Rävsax dold under täcket vitt, knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

Nio små tomtar i midnattstimma, traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta nissars intresse den fångar.
Med stigande hunger fatet de nalkar, men en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter han kämpar han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har, där sju tomtar in sig tar.
Katten som bakdörren ruva, slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand, slickar Misse av från tand.

Sex små tomtar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila.
När den siste tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.

Fem små tomtar med stor iver, springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg.
Lille Nisse stackars saten, rinner ut i sillsallaten.

Fyra tomtar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig i varsin kopp.
Nisse faller i glögghet hav, likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus och änglaringar.
Nisse sig för nära vågar, snart han står i ljusan låga.
Luktar då likt vidbränd stek, ångrar klart sin ystra lek.

Två små tomtar kring sig tittar, när en smällkaramell de hittar.
Ner på den då Nisse hoppar, men för detta den ej stoppar.
På golv i tak på gardin med frans, finns nu Nisses hjärnsubstans.

Husbonn han går upp i natten, för att kasta lite vatten.
Under husbonns toffla, Nisse blir krämig våffla.
Snön lyser vit lite här och var, inte en jäkla tomte finns kvar.

God jul & Gott nytt!