Den egentliga Timell-effekten

Under de senaste två veckorna har jag lite pö om pö snickrat ihop en tv-bänk. Jag letade länge och väl efter en som jag kunde köpa men jag hittade ingen som hade rätt kombination av utseende, funktion och pris. Jag beslöt mig för att göra en "Timell" och bygga en själv.

Hur svårt kan det vara tänkte jag och skissade upp hur min tv-bänk skulle se ut och åkte glad i hågen till Silvan. Efter lite kånkande och väntande gick jag därifrån med alla MDF-bitar jag behövde. Helt redo för montering – precis som Ikea tänkte jag. Nu efter fräsning, montering och målning är den klar. Hur blev resultatet undrar du.

Ja, här kommer kruxet. Om du frågar min sambo så är den jättefin men om du frågar mig så är jag inte helt nöjd. Det är inte det att den har några stora fel eller att konstruktionen inte håller. Nej, det är bara det att det inte blev helt som jag hade tänkt mig. Det här pratar aldrig Timell om.

När du sätter igång med ett projekt som detta har du en bild i huvudet av det du vill skapa men resultatet blir aldrig exakt som bilden. En lite miss här och en liten skavank där gör att allt du kan se när den är klar är alla misstagen. Jag tror inte att jag är ensam att tänka så.
Är jag min egen värsta kritiker? – Javisst.
Är jag fånig? – Kanske.
Men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att den egentliga Timell-effekten inte är att alla blir glada och käcka hemmafixare utan att alla blir besvikna felletare.

Läste i tidningen idag att Äntligen hemmas efterträdare på TV4 blir ett program, kallat Bygg lov, där två snickare och en designer åker hem till folk och färdigställer alla påbörjade eller misslyckade (Timell-) projekt...

I rest my case...

Vårtecken

I korsningen utanför mitt kontor riskerar cyklister, av någon anledning, livet oftare än på andra platser i stan. Just här har nu två av stadens cykelpoliser parkera sig för att göra tillslag.

Årets semesterlista cirkuleras på kontoret.

Från ett "C" till ett "I". Framåtlutande med axlarna uppdragna har vi göteborgare hela vintern gått med långa steg för att så snabbt som möjligt komma undan den isande vinden eller bort ifrån det vräkande regnet. Nu när solen stundom tittar fram sträcker vi på oss och går långsammare.

Plötsligt bländad av en reflekterad solstråle drar jag för gardinen. Irriterande solkatter på min datorskärm.

Kalla fötter i skor istället för varma i kängor.

Vissnande krukväxter som i solvärmen dricker mer och mer.

Fågelkvitter på väg till jobbet. Lite kliché men helt underbart ändå.