Behovet av diNovo Mini ska inte underskattas

Mitt gamla trådlösa tangentbord, som jag har använt till mitt mediecenter, har aldrig funkat som det ska. Redan när jag fick hem tangentbordet - ione Scorpius-P20 - kände jag mig besviken. Det var allt för plastigt och den inbyggda musen lydde dåligt redan från start. I fredags tog mitt tålamod slut och jag kände mig tvungen att utsätta tangentbordet för ett krocktest... mot mitt knä.

Av ren ilska slängde jag mig på datorn för att söka upp en ersättare och två timmar senare hade jag min nya favorit - Logitech diNovo Mini - hemma och inkopplad.



Redan innan jag fått ut prylen ur lådan var jag nöjd med köpet. Logitech har, precis som Mac, fattat att förpackningen är viktig för kvalitetskänslan. Installationen gick mycket enkelt genom plug-n-play i dess verkliga mening. Den lilla skönheten kopplas in via bluetooth till datorn (eller PS3:an) vilket ger en betydligt bättre räckvidd än mitt gamla.

Visst är tangentbordets knappar små men jag är van från min telefon som har ännu mindre. diNovo Mini har svenskt tangentbord men för att komma åt Å och Ä måste man först trycka på fn-tangenten. Man kan ju undra varför de gjort just Ö mer lättåtkomligt.

Den inbyggda musen är ett mellanting mellan en styrplatta och en styrpinne (en såndär liten plopp som exv. IBM:s bärbara har). Det finns bara en musknapp men genom att trycka på fn-tangenten samtidigt får man högerklick-funktionen. De har plockat bort piltangenterna men istället satt ditt en liten switch som enkelt gör om hela musplattan till "pilstyrning". Hela tangentbordet är bakgrundsbelyst vilket är himla bra när man använder det till ett mediecenter.

Jag har inte hunnit testa alla funktioner men jag ger Logitech diNovo Mini...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Gör din egen Fear Factor-tävling

Äntligen! Det var kanske inte precis vad jag tänkte när jag såg den lilla butiken på Ingenjörsgatan i Göteborg. Bas 5 - extreme food specialiserar sig på ätbara insekter.



Om tanken är att man ska äta dem som godis eller om man ska arrangera egna Fear Factor-tävlingar vet jag inte. Om det är det förstnämnda så är jag godisavvänjd nu.

Nu finns det säkert de som säger att jag måste smaka innan jag dömer ut något nytt. Faktum är att när vi var i Hong Kong för några år sedan så köpte vi små fina "godispåsar" med torkade småkrabbor och saltade småfiskar.



Jag kan inte påstå att varesig krabborna eller fiskarna smakade särskilt gott. Krabborna var mest "krunchiga" och fiskarna smakade mest... fisk. Hur som helst är butiken ett kul inslag i Göteborgs delikatessbutikflora. Jag hoppas att det går bra för dem... även om jag inte blir någon trogen kund.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Tandtråd och fonder

Det slog mig idag när tandläkaren visade bilden på min trasiga lagning att det är precis lika tråkigt att hålla på med tandtråd som det är att bevaka sin ekonomi... Och att det är lika viktigt och klokt att göra båda delarna regelbundet... Och att jag ändå inte gör något av det.

Det finns vissa saker som jag bara inte kan bli intresserad av. Min hjärna stängs automatiskt av när någon börjar prata om fonder, aktier och pengar. Jag gissar att det är en slags överlevnadsinstinkt som genom evolution nu försöker rädda mig från tristess istället för fara.

Det kanske är så att jag bara tycker att det hela är väldigt obehagligt och att jag skjuter undan alla tanka på tandhygien och privatekonomi så fort jag kan. Men en gång om året kommer ett litet fint vykort från min tandläkare (oftast med ett vackert sommarmotiv från västkusten) som påminner om det onda som jag måste gå igenom och en gång om året vill skattemasen veta var jag gömt mina pengar. Båda tillfällena går under rubriken "nödvändigt ont" i min bok.


Ja, ja nu har jag i alla fall överlevt årets tandläkarbesök (1700 kr fattigare) och bokat ett möte med banken och fondförvaltaren för att höra hur lite av mina pengar som finns kvar efter bankkrascher och annat skräp. När det är gjort och avklarat kommer jag med största sannolikhet glömma allt om privatekonomi igen... och tandtråd blir det nog inte heller.

Tandläkarbesök och bevakning av privatekonomi får...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Från reklam till verklighet... eller?

Häromdagen vid Kungsportsbrons norra fäste såg jag något som jag inte trodde fanns på riktigt. Någon hade stickat ett "fodral" i garn till ett trappräcke.


Fast det stämmer inte riktigt. Jag har sett det förr, på TV och då var det reklam för JC, MTV eller något liknande riktat till ungdomar. I reklamfilmen hade ett gäng tjejer startat en klubb för att försköna sin hemstad. De stickade långa färgglada längder som de sedan satte fast på lyktstolpar och skyltar. De talade amerikansk-engelska så jag antar att det hela skulle föreställa en ny amerikansk subkultur. Som ni förstår gick jag inte på det...

Men nu undrar jag om jag var för snabb att döma. Kanske existerar subkulturen och kanske har den nu nått Göteborg. Frågan är; kom reklamfilmen före subkulturen eller uppstod subkulturen före reklamfilmen?

Efter några minuters sökande på nätet hittade jag hemsidan www.knittaplease.com. Det visar sig att subkulturen eller rättare sagt Knitta startades augusti 2005 då ett gäng stickningsentusiaster diskuterade sin frustration över ofärdiga alster. Diskussionen slutade i att de stickade sitt första dörrhandtagsfodral och då slog det dem...

"... a tag crew of knitters, bombing the inner city with vibrant, stitched works of art, wrapped around everything from beer bottles on easy nights to public monuments and utility poles on more ambitious outings. With a mix of clandestine moves and gangsta rap — Knitta was born! Today, Knitta is a group of ladies of all ages, nationalities, and… gender".

I deras arkiv hittade jag en video som med stor sannolikhet var inspirationen till reklamfilmen.



Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Tibetansk kyckling i Stroganoff?

I somras recenserade Göteborgs-Posten Himalaya - en ny tibetansk restaurang i Göteborg. Betyget blev högt och de skrev att de hade en mästare i köket. Idag var jag där för att äta, utvärdera och betygsätta.

På vägen till Smedjegatan filosoferade mina kollegor och jag om vad tibetansk mat egentligen är. Vi hade många kreativa idéer om Yetikött och snömos men landade hela tiden i jakmjölk och getkött.

Förväntningarna var höga och jag kan inte annat säga än att jag var en smula besviken när jag fick syn på restaurangen. Det kunde varit vilket lunchställe som helst. Om det inte vore för den tibetanska flaggan, kartan över Nepal och fotot på Himalaya så kunde de likaväl serverat husmanskost, pizza eller kebab.

Den korta handskrivna menyn på griffeltavlan listade tre rätter - fisk, kykling och kött - varav kötträtten var en specialitet. Till maten serverades en liten sallad med Rhode Island-dressing och naan (hel eller halv). Jag beställde kyckling för 69 kr och ett helt naan för 10 kr extra.

Salladen kändes verkligen inte tibetansk. Frågan är om de ens finns isbergssallad i Tibets bergiga terräng, för att inte tala om Rhode Island. Varmrätten kom snabbt till bordet men såg inte mycket ut för världen. En hel kyclkingfilé låg halvt täckt av en orange sås. Riset var format efter måttsatsen som de lagt upp det med. Direkt efter första tuggan dök tanken upp... Var herr Stroganoff möjligen från Tibet? Ni vet, han som gav namn till Biff Stroganoff och Korv Stroganoff.

Slutsatsen är att GP:s recensent med största sannolikhet inte ätit från lunchmenyn, att tibetansk mat enligt "Himalaya" är extremt lik indisk mat och att jag med stor sannolikhet inte kommer att gå dit igen.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Betygsatt latte och en "tribute" till Lattelakejen

Om man ska dricka en latte i Göteborg gör man klokt i att först ta en titt på Lattelakejens blogg. Just nu beskriver och betygsätter han över 35 caféers latte. På första plats ligger Mahogny Coffee Bar, på Skånegatan, med betyget 5,5 av 6.

I går när L och jag var i närheten av caféet (vi trodde att bokmässan var denna helgen) tänkte jag att det var lika bra att passa på att undersöka om Lattelakejens smak liknar min. Eftersom jag ofta läser hans inlägg är det ju kul att veta om jag delar hans uppfattning om vad som är en god latte.

Solen sken och den lilla uteserveringen var nästan full men vi hittade två platser längst ut. Cafeägaren (?) satt själv bland gästerna och kom efter mig när jag gått in för att beställa. Till L beställde jag en cappuccino och jag ville givetvis ha en stor latte. Som tilltugg fick det bli två biscotti.

Caféet är mycket litet och inne finns det bara ett par sittplatser. En stor bar i mörkt trä tar upp större delen av rummet. På väggarna hänger porträtt på vad jag antar är stamkunder och kändisar som besökt Mahogny. Ägaren fixade snabbt, och utan ett ord, fram min beställning.

Latten var mycket ljus och skummet pryddes av ett hjärtmönster. Den var faktiskt så ljus att jag blev lite orolig för att jag fått en mjölkdrink istället för en kaffe. Turligt nog smakade den mycket mer kaffe än vad färgen fick mig att tro men jag hade nog önskat mig ännu lite mer kaffesmak. Trots det var helhetsintrycket av kaffet, mjölken och skummet var mycket positivt. Latten var både krämig, mild och god.

Betyg:

Läs Lattelakejens recension här.

Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Ny lunchfavorit - Ribs BBQ Smokehouse

Hur man mitt i Göteborg kan bli trött på lunchutbudet är nästintill ett mysterium men framför allt är det ett gigantiskt "ilandsproblem".

Ibland när jag vid lunchtid lämnar kontoret har jag oerhört svårt att bestämma mig för var jag ska käka. Jag har ätit hundratals gånger på alla ställen i närheten och kan deras menyer utantill (nästan).

MEN häromdagen upptäckte mina kollegor och jag, till vår stora förvåning, att en ny restaurang har öppnat alldeles i närheten. En gammal kinakrog på Arkivgatan hade slagit igen och nu finns där Ribs BBQ Smokehouse.

Utanför restaurangen har de placerat en enorm skylt med texten "LUNCH", så det går inte att missa att de tar emot gäster även på dagen. Bredvid skylten hittade vi menyn som lite överraskande listade fisk och pasta som dagens rätter. Som tur var har de även "standardrätter", i form av revbenspjäll och hamburgare, som går att beställa oavsett veckodag. Jag beställde givetvis revben!

Inredningen är mycket smakfull och tankarna gick direkt till amerikanska Diners och filmen Pulp Fiction (inledningsscenen). Träpanel på väggarna, limegrön tapet och flera platt-tv-brasor värmer upp atmosfären. Service var både snabb och trevlig. Vår servitris tog glatt emot tipset om att börja servera "Five Dollar Milkshakes", dvs. milkshakes med sprit i. Jag hoppas verkligen att de gör det.

Revbenen var precis lika goda som jag hoppades på. Köttet "föll ifrån benen" och bbq-smaken var både söt, kryddig och lite rökig. Jag beställde en halv portion för 79 kr (en hel kostar 98) som räckte gott som lunch. Till revbenen fick jag coleslaw och pommes. Mycket gott!

Jag kommer definitivt gå dit igen. Kanske också för att käka middag någon gång.

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se Följ min blogg med bloggkoll

Görans kusin är försvunnen!!

Illern Milla är försvunnen! På väg hem från jobbet här om dagen såg jag detta anslag på en stolpe. Faktum är att anslaget satt på i stort sett alla stolpar mellan jobbet och mitt hem.

Visst är det lite hjärtskärande att någons lilla kramdjur (kan man krama illrar?) har försvunnit. Fast det är ju himla bra att de har beskrivit henne så väl - "väldigt snäll och med tvättbjörnsteckning i ansiktet". Jag menar så att man kan skilja på Milla och alla andra illrar som springer löst i stan.

En annan iller som försvunnit är Göran. Kommer ni ihåg Killinggängets sketch med illern Göran som sniffar Ariel. Jag säger bara "börjar ana oråd"...



Det kanske är billig humor men jag tycker att det fortfarande är "kul för stunden" dvs...

Betyg:


Min blogg är placerad i Göteborg på bloggkartan.se | Följ min blogg med bloggkoll

Photoshop är ett yrke, inte ett program

För ett par månader sen kom jag i kontakt med en originalare (en person som omsätter skisser och idéer till färdiga bilder och grafik för exv. reklam) på ett tryckeri. Han satt och arbetare med en bild till en produktkatalog för ett av de större tapetföretagen i Sverige.

Uppdraget var att i en bild på en interiör i ett café "tapetsera om" rummet digitalt. Han skulle med andra ord ta kundens fysiska tapet och få det att se ut som om caféets vita väggar var täckta av deras lattefärgade tapet med muggar på.

För mig verkade uppdraget nästintill omöjligt, särskilt med tanke på att tapeten inte var enfärgad. Alla vinklar, vråer, hyllor, tavlor, vattenrör och skuggor måste ju se rätt ut även efter bildbehandlingen.

Jag har tyvärr ingen bild på originalarens verk så denna interiör får istället illustrera alla detaljer som han var tvungen att ta hänsyn till.

Som alltid när en expert visar en novis verkade det gå vrålsnabbt. Han scannade tapeten, fick in den i bilden i Photoshop, arbetade med massor av lager, genomskinlighet, multiplicering av färg och tusen andra knep som jag inte kommer ihåg. Resultatet var häpnadsväckande och extremt verklighetstroget. Skuggan från taklampan var lika tydlig som tidigare på tapeten där den kröp in bakom vattenröret. Killen tänkte till och med på att en brun tapet ger ett annat ljus i rummet och därför en annan nyans av vitt i taket.

När han kommit en bit på vägen, och det var dags för mig att gå, lutade han sig tillbaka och sa, "Photoshop är inte längre ett program, det är ett yrke".
Det lugnade min prestationsångest lite.

Photoshop är helt klart värt...

Betyg:

Följ min blogg med bloggkoll

Porrkungens lya

Jag tror att jag har hittat porrkungens hemliga party-lya! Det är bevisligen mycket länge sedan har var där men spåren i det lilla huset är tydliga. Av respekt för anhöriga kommer jag inte att avslöja var huset ligger men tro mig när jag säger att det var en mycket speciell känsla att stiga över tröskeln.

Utifrån ser huset inte mycket ut för världen. Fasaden är sliten och trädgården är vildvuxen. Huset sticker ut som en elefant i ett barnzoo bland de i övrigt pedant skötta villorna. Området är "fashionabelt" och mycket dyrt.

Redan i hallen märker vi att huset stått tomt ett tag - minst ett år. Huset är i stort sett tömt men i det lilla rummet till höger finns en bar i mörkt 60-talsträ kvar. En Ballantines-poster är inramad och hänger på väggen. Nålfliltmattan på golvet är starkt turkos.

Vardagsrummet är nästintill tomt förutom en stor hörnsoffa som är strategist placerad framför eldstaden. I det anslutande sovrummet kliver vi in på en mycket mjuk och skitig heltäckningsmatta.

Som ni förstår hade vi ännu inte avslöjat den förre husägaren. Det var faktiskt inte förrän vi skulle lämna huset som det blev uppenbart vem han måste vara. I hallen stod dörren till gästtoaletten på glänt. Jag kikade in och tände lampan....

En tjock röd heltäckningsmatta täckte golvet. På toalettstolen satt ett rött lock och bedvid stod en liten vit plastanka med toalettborste i. På väggen hängde ett rött plastskåp med spegel. Hela rummet var tapetserat med silvriga tapeter med nakna kvinnor på...



Betyg: